Mitt i kaoset

Som jag redan sagt flyttade vi förra helgen. Underbart är det att glida omkring i tusen salar och gångar istället för att trängas i en liten etta. Eller ja, två och en halv sal, och två små gångar finns det faktiskt. Och halvan är mitt pysselrum! Hur grymt är inte det. Än så länge har jag inte ens fått upp en tiondel av allt som ska vara där, men det är på gång.... Kaos och oreda i lägenheten innebär tyvärr mindre hantverkstid men jag tror att slutresultatet kommer bli det motsatta. Som ni ser har åtminstone screentrycksram, screentrycksfärger, två garnkorgar och garnvindan kommit på plats!

Plus ett par halsband som alltid har hängt på den där hyllan och nog ska få göra det nu också. Kaninen vann jag hos Karins Konstgrepp i min första bloggtävling! Hon var en av de bloggerskorna som inspirerade mig till att börja skriva. Fast om jag ska kunna mäta mig med henne får jag nog blogga lite mer och lite coolare... Haha.

En könlös bebis tack

Bebisar kan ju vara det gulligaste. Särskilt om de är lite större och man kan gnugga sig mot dem utan att de börjar vråla. De får gärna pussa en också.

Min kusin ska snart få barn och jag har fått det kungliga uppdraget att sticka den lilla krabatens första plagg. Som tur är så är min kusin en sköning och vill ha en gubbtröja, med lappar på armbågarna, i murrigt brunt alpacka oavsett om det blir en prinsessa, en hockeynörd, en butch, en forskare, en rockstjärna, en fjolla, eller någonting annat.

Jag kommer inte börja förrän tenniskoftan är klar men jag går och klämmer lite på garnet ibland och längtar efter den lilla korven som jag snart ska få träffa, samt att få sätta stickorna i det där bruna och gubba loss.

Bilden är på ett stickhäfte som jag fick av en kär vän häromdagen. Hon kunde inte veta hur passande det var!

(Förresten är det fler stickare än jag som funderar på det här med genus, barn och stickning. Bland annat Arga Stickaren, Clara och Dödergök. Personligen tycker jag att ungar är ungar och att ingen persons kön (eller sexuella läggning, om vi pratar vuxna) borde vara intressant för någon annan än en aspirerande friare.)

Mera filt!

Samtidigt som jag håller på med koftan kan jag tyvärr inte hålla mig ifrån att virka på filten. Tror att den kommer bli helt underbar. I mjuk alpacka och gigantisk. Den kommer inte bli klar tills flytten på lördag, men kanske tills det börjar bli smällkallt ute? Har satt upp en regel: Får bara virka filt när jag är på jobbet, eller på väg dit. När jag är hemma måste jag sticka på koftan. Det är väl ändå välsignat, att man har så mycket roliga grejer att göra att man måste schemalägga dem för att det inte ska bli pannkaka av alltihopa.

Idag åker jag på två internatdagar med jobbet, teambuilding på schemat. Och lite stickning hoppas jag...

Vad gör man...

...när man har stickat hela bakstycket på present-koftan och upptäcker att man stickat de aviga varven med vridna maskor?

Jag vet att de säger att det kan vara charmigt om hemstickade grejer är lite sneda och vinda men alltså. Det här är under all kritik.

Om jag får tid över innan presenten ska ges bort så kommer jag att sticka om bakstycket. Men just nu ligger jag lite illa till i tidsplanen på grund av att det har varit sjukt mycket annat: jobbet har tagit det mesta av tiden och så är jag mitt inne i en flytt. Grr vad sur jag är! Haha.

Brukar ni sticka om? Vad tycker ni räknas till "charmiga fel" och vad är sådant som ni bara inte står ut med?

Inflyttningspresent till mig själv

Jag som inte ens gillar mormorsrutor! Men så ramlade jag på den här finfina filten hos Stickat och Vrickat och tänkte att jag bara måste ha en stor ny filt till lägenheten som vi flyttar till i mitten av september. Men att välja färg när man har en hel hög med vackra alpackanystan hemma... Det tog sin lilla tid. Det orangea var fint på nystanet men tillsammans med det svarta tycker jag att det ser ut som varningstejp eller nåt. Till slut föll valet på blått, grått, blågrått, svart och vitt. Känner mig supernöjd och snart kommer ni få se hur det blir! En ruta om dagen ska man väl i alla fall kunna pressa ur sig... Har ju koftan med tight deadline så egentligen känns det lite korkat att börja på något nytt men ni vet hur det är när man bara måste göra en viss grej.

Det sista av sommaren...

...kan man med fördel spendera på bästisens balkong med en flaska vin, god mat, kuddar och en virkning.

Den lappande gräsänkan

Vissa grejer bara måste göras. Typ lappa byxor. Så då blir det ingen stickning på en hel kväll... Blä. Hatar att lappa kläder. Men hatar också att köpa nya jeans bara för att det är ett litet hål i alla fyra par jag äger. Så jag lappade. Tänkte lappa tre par, lappade ett. Och lagade ett par tights. Bättre än inget, slipper i alla fall vara naken på underkroppen imorgon på jobbet!

En roligare grej är att jag fick ett par raggsockor av min vapendragare häromdagen. När man är hantverkskunnig vill folk gärna att man ska göra både det ena och det andra åt dem, men det är ju förstås mycket trevligare med folk som ger bort grejer... Kvinnan ifråga är från Finland och hennes mormor och morfar bor i en liten finsk by. Där finns det ett gäng gummor som stickar raggsockar för glatta livet som de sedan säljer. Varje sommar när hon har varit där har hon med sig ett par till mig. Lycka!