Det sista av sommaren...

...kan man med fördel spendera på bästisens balkong med en flaska vin, god mat, kuddar och en virkning.

Ni kan kalla mig arbetarn!

Vet ni vad, arbetsintervjun gick bra och jag börjar på måndag. Det känns himla skönt, har varit färdig med min utbildning sedan april och egentligen bara ströjobbat sedan dess. Har längtat efter att få börja jobba "på allvar". Sen är det ju inte dumt att få veta redan under intervjun att man fått jobbet och att man kan börja på måndagen. Har firat med goda vänner (bland annat lille korven i min famn) genom att fika, äta god middag och bada vid Reimersholme. Dock inte stickat en enda maska, så det kliar lite i fingrarna...

Hur gör man egentligen...

Tanken med den här bloggen var ju att den bara skulle handla om stickning och annat hantverk. Den tanken har inte ändrats: det skulle vara ganska tråkigt att blogga om att jag har kollat på film och städat och inte gått utanför dörren hela den här soliga dagen. Men tycker ni det blir opersonligt när det inte finns minsta lilla personbild utan bara en massa prylar? Bjuder i alla fall på en bild på en litet möte mellan mig och min kompis Tjuren som ni redan hört talas om.

Expert på att lura mig själv

I förra inlägget skrev jag att vi skulle åka till Småland och att jag skulle dricka ett par glas vin och sticka klart mina vantar under helgen - och inget mer. Jo tjena. Jag stickade klart tummen på ena vanten. Sen hittade jag fynden ovan, dels på loppis och dels i min kompis Hannas hus. Broderigarner, en sybåge (lite liten men alltid något), ett mätverktyg för stickor, ett par knypplingspinnar (som följde med den röda asken, ska man inte ha massor?) och en bok om makramé. Har en liten plan på att påbörja ett projekt ur den boken, får se om jag hinner bli klar och kan lägga upp det här i bloggen under veckan.

Så inga färdiga vantar den här helgen heller. Däremot hann jag och Martin hitta våra drömmars sommarstuga och träffa de här mysiga kossorna. Jag råkade ramla ner från en mur mitt framför tjuren när jag skulle mata honom med körsbär. Han såg stor och stadig ut men blev livrädd, stackarn, så hela flocken stack iväg. Hittade dem senare bakom huset och matade dem med lite mer körsbär för att sluta fred.

Allt man vill är ju att sticka......

Många har sagt mig att de har svårt med stickningen på sommaren. Att det inte blir något, för att de inte hinner. Jag har aldrig förstått. Men nu börjar jag förstå! Kanske inte just sommarrelaterat egentligen, utan för att jag jobbar 80% och pluggar 150%, vilket lämnar väldigt lite tid till stickningen. Vägen till jobbet är en 100-meters-promenad och plugget är på distans, så ingen tunnelbanestickning heller.

Men ikväll åker vi iväg till Smålands skogar, jag och karln, och då ska jag förhoppningsvis inte göra någonting annat än att sticka klart mina triangelmönstrade vantar och dricka ett eller annat glas vin.

Hur gör ni som både har barn och heltidsarbete?

(Bilden är från Mefjärd i Stockholms skärgård där vi var förra helgen, och den är tagen av min sambo.)