Skålen!

Här är resultatet av knytandet med alla snören! En klumpig liten makraméskål, som min mamma förälskade sig i och fick. Jag tycker den är rätt ful men ändå fin på nåt vis. Skulle vara roligt att prova igen fast med en lite skirare tråd, kanske yllegarn. Egentligen skulle man ha tunnare hampatråd och knyta så att det tjocka repet under "försvann", men nu blev det inte så. Som jag skrev i förra inlägget gör det ju inte alltid något att det ser hemmagjort ut (i det här fallet hemmagjort av ett barn, haha). Inte behövde jag några 70 snören heller, så nu har jag en hel hög med snören som jag kan använda när jag ska öva vidare på denna spännande teknik.

Jag måste säga att jag tycker det är ganska fascinerande att man kan bygga tredimensionella prylar bara med hjälp av snören, rep och knutar.

Knytprojektet

Igår klippte jag sönder dominohalsduken. Inte så mycket, klippte bara bort två rutor, men ändå. Det gick inte att repa upp av någon anledning och jag kände att rutorna jag hade stickat på ena sidan om halsduken egentligen borde ha suttit på andra sidan. Ingen annan hade märkt skillnaden men ni vet hur det är, om man känner att man kommer irritera sig på det resten av stickningen så är det lika bra att göra om. Annars tycker jag oftast inte att småfel gör någonting, det ska ju synas att det är hemmagjort.

Eftersom stickinspirationen har lyst med sin frånvaro efter denna lilla fadäs så klippte jag till 70 stycken 1,5-meters hampasnören för att prova en ny grej ur makraméboken jag köpte i helgen. Snart får ni se!

Expert på att lura mig själv

I förra inlägget skrev jag att vi skulle åka till Småland och att jag skulle dricka ett par glas vin och sticka klart mina vantar under helgen - och inget mer. Jo tjena. Jag stickade klart tummen på ena vanten. Sen hittade jag fynden ovan, dels på loppis och dels i min kompis Hannas hus. Broderigarner, en sybåge (lite liten men alltid något), ett mätverktyg för stickor, ett par knypplingspinnar (som följde med den röda asken, ska man inte ha massor?) och en bok om makramé. Har en liten plan på att påbörja ett projekt ur den boken, får se om jag hinner bli klar och kan lägga upp det här i bloggen under veckan.

Så inga färdiga vantar den här helgen heller. Däremot hann jag och Martin hitta våra drömmars sommarstuga och träffa de här mysiga kossorna. Jag råkade ramla ner från en mur mitt framför tjuren när jag skulle mata honom med körsbär. Han såg stor och stadig ut men blev livrädd, stackarn, så hela flocken stack iväg. Hittade dem senare bakom huset och matade dem med lite mer körsbär för att sluta fred.