Inflyttningspresent till mig själv

Jag som inte ens gillar mormorsrutor! Men så ramlade jag på den här finfina filten hos Stickat och Vrickat och tänkte att jag bara måste ha en stor ny filt till lägenheten som vi flyttar till i mitten av september. Men att välja färg när man har en hel hög med vackra alpackanystan hemma... Det tog sin lilla tid. Det orangea var fint på nystanet men tillsammans med det svarta tycker jag att det ser ut som varningstejp eller nåt. Till slut föll valet på blått, grått, blågrått, svart och vitt. Känner mig supernöjd och snart kommer ni få se hur det blir! En ruta om dagen ska man väl i alla fall kunna pressa ur sig... Har ju koftan med tight deadline så egentligen känns det lite korkat att börja på något nytt men ni vet hur det är när man bara måste göra en viss grej.

En tenniskofta till min vapendragare

Nu är det roligt igen! Den här koftan är väldigt tacksam att sticka - jag som alltid stickar med tunt tunt garn och stickor 2 eller 3 njuter av att se stickningen växa fram som den gör när jag nu har lite tjockare garn och hela 5 millimeters stickor. Idag tvingade jag karln att åka med mig fram och tillbaka till Farsta så att jag skulle kunna spendera söndagkvällen med stickningen. Garnet tog nämligen, till min stora förskräckelse, slut igår.

Såhär är det meningen att koftan ska se ut när den är klar. Mönstret kommer från "Stickat och virkat - Vintage på svenska" av Birgitta Forslund. Har haft boken ganska länge men bara stickat en bolero tidigare. Jag är överlag dålig på att sticka saker ur mina böcker. Älskar att bläddra och drömma men sen slutar det oftast med att jag stickar något ur hjärnan i alla fall. Vad gillar ni?

Det här med att inte komma till skott...

Den här vackra skålen köpte vi på en marknad i Lusaka i maj. Den behöver lackas för att man ska kunna använda den, eftersom träet är obehandlat och det känns som att den kommer bli lite ofräsch efter några sallader med vinäger och olja... Trälacket står och väntar troget bredvid skålen och har så gjort i ett par månader nu. Att något som borde vara så enkelt kan vara så svårt!

Garn på lösvikt i papperspåse

Det verkar som att min stickningsfrustration påverkat mitt bloggande avsevärt. Förstod inte att det hade gått så många dagar! Har haft att göra med nya jobbet också, mycket nytt att göra och lära sig på dagarna så huvudet har varit helt tomt när jag väl kommit hem. Men har fått många kloka kommentarer av er. Roligt att ni tycker så olika, men de flesta verkar ändå anse att det bara är att lägga undan den stickning som inte skänker en någon njutning. I det här fallet vill jag verkligen bli klar, men nu har jag bara två och en halv dominoruta kvar! Sen kommer det gå kvickare: kant ska virkas dit och fransar sättas på. Kanske blir klar under veckan.

I helgen var jag i Dalarna och så köpte jag det här fina garnet på hemslöjden i Tällberg. Det är färgat ullgarn, grått och lila. Färgerna återges inte jättebra här, bäst ser man längst ner på bilden. Kändes fint att köpa per hekto och få det i en liten vit papperspåse. Mer hantverksaktigt, på något vis. Funderar på att göra tvåändsstickade halvvantar med detta garn och ett till, antingen grått eller lila. Finns allt möjligt i gömmorna så snart får ni se!

Frustrationen!

Det finns en anledning till att det inte hamnar några nya spännande stickprojekt i bloggen just nu. Denna anledning är den här fördömda dominohalsduken som ni bekantat er med tidigare. Den älskar mig inte. Jag älskar inte den. Den tar för lång tid att sticka, jag är trött på den och jag vill börja på något annat. Men jag vet att om jag slutar sticka på den nu så är risken alldeles för stor att den aldrig blir klar, och det känns ju helt meningslöst. Hur brukar ni göra när ni tröttnar på en stickning? Lägga undan den och hoppas på det bästa eller plåga er igenom projektet för att sedan kunna andas ut?

Sjalen!

Jag vet att det här inte är någon spetssjal i ordets traditionella bemärkelse, men är den inte fin? Särskilt förtjust är jag i aquaknits version, femte uppifrån. Det här får bli nästa projekt, det vill säga jag kommer kunna börja på det någon gång efter jul... Haha.

Drömmen om skåpet

Såg i Annika Bäckströms blogg ett inlägg om det här underbara pysselskåpet från Martha Stewart. Hur nördig känner man sig inte när det här är något man drömmer om? Jag är i och för sig väldigt nördig och skäms inte nödvändigtvis för det...

Det bästa är att det finns en instruktion för hur man kan bygga skåpet! Snacka om att jag ska lura in Martin i det här byggprojektet så snart vi får en större lägenhet. Om jag gjorde skåpet skulle det dock ha andra färger - kanske blått, svart och vitt?

Angående att snöa in

Jag tänkte på det när jag skrev om strumpor igår: I de stickbloggar jag läser så verkar det som att jag inte är ensam om att snöa in på att sticka vissa grejer gång på gång... Vissa älskar vantar, andra mössor, en tredje spetssjalar, och så vidare. Och så finns det en del saker som man aldrig ens försökt sig på att sticka. Just sjalar är en sån grej för mig. Det verkar väldigt populärt men jag har inte gjort något mer avancerat än att virka ett par sjalar baserade på rutor. Det blir också fint men det hade varit roligt att sticka en spetssjal. Ska nog surfa in på Ravelry när jag har lite "sticktid" över för att se om jag hittar något fint mönster! Förhoppningsvis kommer sjalen att visa sig här i bloggen inom kortare tid än ett halvår...

Broderipåsen

En bra sak med att en massa människor vet om att man håller på med hantverk är att de tenderar att ge bort garner, spinnrockar, tyger och så vidare till en. Saker som en familjemedlem eller släkting eller personen själv lämnat efter sig. Någon har gått bort och en annan kanske bara helt enkelt tröttnat på att pyssla. Idag fick jag en hel påse med vackra broderigarner av min ena chef. De hade tillhört hennes mamma.

Hur fin var inte den här lilla asken från Klippans yllefabrik! Tycker allt från Klippan är extra roligt - för att de har underbara saker, för att min sambo är från Klippan och för att det är skönt att hantverksmänniskor (och även riktigt musikintresserade människor som känner till Studio Bombadill/Popfabriken) tenderar att förknippa Klippan med något roligare än nazister.

Det roliga var ju också att alla de fantastiskt färgade garnerna låg kvar i asken. Det är nästan så man inte vill röra dem. Men det kommer jag göra, så att inte asken riskerar att gå vidare i arv en gång till. Prylar är till för att användas, inte ligga och ruttna.

Cookie A på väg!

Idag har jag köpt ännu en bok... Denna gång blev det knit.sock.love! En bok om strumpstickning som jag länge velat ha. Älskar att sticka strumpor men det börjar bli lite smått enahanda att sticka likadana yllestrumpor hela tiden. För att inte snöa in totalt på samma sak tänkte jag skaffa mig lite inspiration från den här härliga boken. Den har varit slut på adlibris och bokus hur länge som helst men jag upptäckte att det inte kostade mer att beställa den från amazon.com. Glad! Kanske kan bli en eller annan socka från denna i julklapp till familjemedlemmar.

Knytprojektet

Igår klippte jag sönder dominohalsduken. Inte så mycket, klippte bara bort två rutor, men ändå. Det gick inte att repa upp av någon anledning och jag kände att rutorna jag hade stickat på ena sidan om halsduken egentligen borde ha suttit på andra sidan. Ingen annan hade märkt skillnaden men ni vet hur det är, om man känner att man kommer irritera sig på det resten av stickningen så är det lika bra att göra om. Annars tycker jag oftast inte att småfel gör någonting, det ska ju synas att det är hemmagjort.

Eftersom stickinspirationen har lyst med sin frånvaro efter denna lilla fadäs så klippte jag till 70 stycken 1,5-meters hampasnören för att prova en ny grej ur makraméboken jag köpte i helgen. Snart får ni se!

Expert på att lura mig själv

I förra inlägget skrev jag att vi skulle åka till Småland och att jag skulle dricka ett par glas vin och sticka klart mina vantar under helgen - och inget mer. Jo tjena. Jag stickade klart tummen på ena vanten. Sen hittade jag fynden ovan, dels på loppis och dels i min kompis Hannas hus. Broderigarner, en sybåge (lite liten men alltid något), ett mätverktyg för stickor, ett par knypplingspinnar (som följde med den röda asken, ska man inte ha massor?) och en bok om makramé. Har en liten plan på att påbörja ett projekt ur den boken, får se om jag hinner bli klar och kan lägga upp det här i bloggen under veckan.

Så inga färdiga vantar den här helgen heller. Däremot hann jag och Martin hitta våra drömmars sommarstuga och träffa de här mysiga kossorna. Jag råkade ramla ner från en mur mitt framför tjuren när jag skulle mata honom med körsbär. Han såg stor och stadig ut men blev livrädd, stackarn, så hela flocken stack iväg. Hittade dem senare bakom huset och matade dem med lite mer körsbär för att sluta fred.

Inspirerande böcker!

Igår på väg hem från middag med min far hämtade jag ut de här två böckerna. Vet inte om det var ett så smart drag, för det började rycka i hantverksnerven direkt trots att jag var så illa tvungen att gå och lägga mig omedelbart. Kunde knappt somna! Båda böckerna är mycket fina fast på två helt olika sätt: Boken om tvåändsstickning är mycket mer av ett renodlat historiskt dokument kompletterat med instruktioner och mönster, medan broderiboken är en explosion av inspiration kompletterat med lite historia. Tack till Clara för att hon fick mig att komma till skott och köpa den! Har planerat att köpa båda dessa väldigt länge men ibland är jag för snål trots att jag knappt kan komma på något vettigare att köpa för pengar.

Växtfärgning

Min lite konservativa mamma tyckte en dag att jag kommit tillräckligt långt i min stick-utveckling för att förtjäna en gåva: hon skänkte mig en hel påse med växtfärgade garner som hon hade tjuvhållit på i flera år. Dessa garner är så vackra att jag ännu inte vågat sticka med dem. Jag har dock köpt en bok om växtfärgning och funderat på att börja lära mig. Har förstått att det inte behöver vara så svårt, och precis som jag älskar att sy någonting av ett tyg som jag själv tryckt så kan jag bara tänka mig hur roligt det måste vara att sticka av ett garn som man själv färgat!

Funderar dock på att låta bli att sticka med dem - de är minst lika vackra liggandes framme som inspiration och det är ändå inga särskilt stora garnnystan. Drömmen är att ha en större lägenhet där de får plats att ligga på rad och svälla istället för nertryckta i en korg i en hylla.

Vävsuget!

Har länge velat lära mig att väva. Denna lilla matta vävde min mamma när det begav sig. Om jag och Martin någon gång skaffar ett hus, vilket vi har talat om ett tag nu, så vill jag ha en stor och fin vävstol. Har hört att det ska finnas bra kurser hos Handarbetets vänner, någon som har gått en sådan?

Utställning i Järna

Idag var jag och Martin och min mamma på utställning: See! Colour! i Järna. Ibland känns det viktigt att komma utanför hemmets fyra väggar för lite extra inspiration. Det var riktigt fint, bland annat fick jag se tavlor målade av en av mina favoritkonstnärer Hilma af Klint. De hade också utställning utomhus. Bilden ovan är från en liten stuga där de hade satt upp färgat plexiglas med stolar bakom, så man kunde sitta och titta på Järnafjärden i olika färgdräkter.

Köpte också ett ekologiskt diskmedel för dryga trettio kronor. Det innehöll bara en massa naturliga ingredienser (bland annat citrongräsolja) och var som sagt inte mycket dyrare än vanligt diskmedel. Ska bli mycket intressant att prova. Får återkomma med en recension!

Nu ere stickblogg på gång!

På sistone har jag blivit extremt inspirerad av alla duktiga hantverkare som jag stött på här på internet - folk stickar, virkar, broderar och gud vet vad. Jag har själv lärt mig att utveckla framför allt mitt stickande och därmed min kreativitet genom att läsa dessa bloggar, och därför tycker jag att de är viktiga! Slutligen har detta lett till ett växande sug att starta en egen hantverksblogg. Here it goes!