En bra sak med att en massa människor vet om att man håller på med hantverk är att de tenderar att ge bort garner, spinnrockar, tyger och så vidare till en. Saker som en familjemedlem eller släkting eller personen själv lämnat efter sig. Någon har gått bort och en annan kanske bara helt enkelt tröttnat på att pyssla. Idag fick jag en hel påse med vackra broderigarner av min ena chef. De hade tillhört hennes mamma.
Hur fin var inte den här lilla asken från Klippans yllefabrik! Tycker allt från Klippan är extra roligt - för att de har underbara saker, för att min sambo är från Klippan och för att det är skönt att hantverksmänniskor (och även riktigt musikintresserade människor som känner till Studio Bombadill/Popfabriken) tenderar att förknippa Klippan med något roligare än nazister.
Det roliga var ju också att alla de fantastiskt färgade garnerna låg kvar i asken. Det är nästan så man inte vill röra dem. Men det kommer jag göra, så att inte asken riskerar att gå vidare i arv en gång till. Prylar är till för att användas, inte ligga och ruttna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar