Sidor

Visar inlägg med etikett stickat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stickat. Visa alla inlägg

onsdag 14 september 2011

En könlös bebis tack


Bebisar kan ju vara det gulligaste. Särskilt om de är lite större och man kan gnugga sig mot dem utan att de börjar vråla. De får gärna pussa en också.

Min kusin ska snart få barn och jag har fått det kungliga uppdraget att sticka den lilla krabatens första plagg. Som tur är så är min kusin en sköning och vill ha en gubbtröja, med lappar på armbågarna, i murrigt brunt alpacka oavsett om det blir en prinsessa, en hockeynörd, en butch, en forskare, en rockstjärna, en fjolla, eller någonting annat.

Jag kommer inte börja förrän tenniskoftan är klar men jag går och klämmer lite på garnet ibland och längtar efter den lilla korven som jag snart ska få träffa, samt att få sätta stickorna i det där bruna och gubba loss.

Bilden är på ett stickhäfte som jag fick av en kär vän häromdagen. Hon kunde inte veta hur passande det var!

(Förresten är det fler stickare än jag som funderar på det här med genus, barn och stickning. Bland annat Arga Stickaren, Clara och Dödergök. Personligen tycker jag att ungar är ungar och att ingen persons kön (eller sexuella läggning, om vi pratar vuxna) borde vara intressant för någon annan än en aspirerande friare.)

tisdag 13 september 2011

Vad gör man...


...när man har stickat hela bakstycket på present-koftan och upptäcker att man stickat de aviga varven med vridna maskor?

Jag vet att de säger att det kan vara charmigt om hemstickade grejer är lite sneda och vinda men alltså. Det här är under all kritik.

Om jag får tid över innan presenten ska ges bort så kommer jag att sticka om bakstycket. Men just nu ligger jag lite illa till i tidsplanen på grund av att det har varit sjukt mycket annat: jobbet har tagit det mesta av tiden och så är jag mitt inne i en flytt. Grr vad sur jag är! Haha.

Brukar ni sticka om? Vad tycker ni räknas till "charmiga fel" och vad är sådant som ni bara inte står ut med?

tisdag 23 augusti 2011

Den lappande gräsänkan

Vissa grejer bara måste göras. Typ lappa byxor. Så då blir det ingen stickning på en hel kväll... Blä. Hatar att lappa kläder. Men hatar också att köpa nya jeans bara för att det är ett litet hål i alla fyra par jag äger. Så jag lappade. Tänkte lappa tre par, lappade ett. Och lagade ett par tights. Bättre än inget, slipper i alla fall vara naken på underkroppen imorgon på jobbet!

En roligare grej är att jag fick ett par raggsockor av min vapendragare häromdagen. När man är hantverkskunnig vill folk gärna att man ska göra både det ena och det andra åt dem, men det är ju förstås mycket trevligare med folk som ger bort grejer... Kvinnan ifråga är från Finland och hennes mormor och morfar bor i en liten finsk by. Där finns det ett gäng gummor som stickar raggsockar för glatta livet som de sedan säljer. Varje sommar när hon har varit där har hon med sig ett par till mig. Lycka!

söndag 21 augusti 2011

En tenniskofta till min vapendragare

Nu är det roligt igen! Den här koftan är väldigt tacksam att sticka - jag som alltid stickar med tunt tunt garn och stickor 2 eller 3 njuter av att se stickningen växa fram som den gör när jag nu har lite tjockare garn och hela 5 millimeters stickor. Idag tvingade jag karln att åka med mig fram och tillbaka till Farsta så att jag skulle kunna spendera söndagkvällen med stickningen. Garnet tog nämligen, till min stora förskräckelse, slut igår.

Såhär är det meningen att koftan ska se ut när den är klar. Mönstret kommer från "Stickat och virkat - Vintage på svenska" av Birgitta Forslund. Har haft boken ganska länge men bara stickat en bolero tidigare. Jag är överlag dålig på att sticka saker ur mina böcker. Älskar att bläddra och drömma men sen slutar det oftast med att jag stickar något ur hjärnan i alla fall. Vad gillar ni?

lördag 30 juli 2011

Frustrationen!


Det finns en anledning till att det inte hamnar några nya spännande stickprojekt i bloggen just nu. Denna anledning är den här fördömda dominohalsduken som ni bekantat er med tidigare. Den älskar mig inte. Jag älskar inte den. Den tar för lång tid att sticka, jag är trött på den och jag vill börja på något annat. Men jag vet att om jag slutar sticka på den nu så är risken alldeles för stor att den aldrig blir klar, och det känns ju helt meningslöst. Hur brukar ni göra när ni tröttnar på en stickning? Lägga undan den och hoppas på det bästa eller plåga er igenom projektet för att sedan kunna andas ut?

tisdag 26 juli 2011

Sjalen!

Jag vet att det här inte är någon spetssjal i ordets traditionella bemärkelse, men är den inte fin? Särskilt förtjust är jag i aquaknits version, femte uppifrån. Det här får bli nästa projekt, det vill säga jag kommer kunna börja på det någon gång efter jul... Haha.

Angående att snöa in

Jag tänkte på det när jag skrev om strumpor igår: I de stickbloggar jag läser så verkar det som att jag inte är ensam om att snöa in på att sticka vissa grejer gång på gång... Vissa älskar vantar, andra mössor, en tredje spetssjalar, och så vidare. Och så finns det en del saker som man aldrig ens försökt sig på att sticka. Just sjalar är en sån grej för mig. Det verkar väldigt populärt men jag har inte gjort något mer avancerat än att virka ett par sjalar baserade på rutor. Det blir också fint men det hade varit roligt att sticka en spetssjal. Ska nog surfa in på Ravelry när jag har lite "sticktid" över för att se om jag hittar något fint mönster! Förhoppningsvis kommer sjalen att visa sig här i bloggen inom kortare tid än ett halvår...

torsdag 7 juli 2011

Dominohalsduk



En stickteknik som jag nyligen lärt mig är dominostickning. Jag gillar det, det ser ganska avancerat ut men är väldigt enkelt. Det här ska bli en halsduk till min pappa. Den ska få en rad till och sedan ska jag göra något slags kant, hur den ska se ut har jag inte bestämt ännu. Garnet heter Stella, vet inte vad det är för märke men det är i alla fall köpt på Klippans Yllefabrik, deras outlet i Klippan. Mitt favoritställe! Vågar nästan inte gå in där när vi är på besök hos svärföräldrarna eftersom jag vet att jag kommer komma därifrån med tre gånger min ursprungliga packningsstorlek...

För den som vill prova på dominostickning återkommer jag med ett inlägg där jag beskriver hur jag gjort halsduken!

Ibland blir det som det blir


En gång skulle jag sticka en mössa till Martin, och samtidigt lära mig tvåändsstickning. För en gångs skull mätte jag noga innan jag började sticka, jag som alltid brukar köra på måfå.


Döm om min förvåning när mössan blev mindre än minst! Jag skulle inte vilja kalla det en dockmössa, men någon karlmössa är det då inte. Så nu sitter den där, på Kris-katten som vår spargris heter, och väntar på bättre tider. Det vill säga en liten lopp-avkomma att sitta på. Det blir också bra.

onsdag 6 juli 2011

Tänkte att ni kanske ville veta...



...att bakgrunden till headern här ovan är den här tröjan. Den är stickad i ett garn som heter Tilde med ett mönster från Svarta Fåret. Enligt mönstret skulle det vara rosa och två blåa nyanser men jag tyckte att det här blev mycket finare. Originaltröjan var lite väl mycket barn-åttiotal för min smak, även om det säkert skulle vara fint på någon lite mer färgglad! Om någon är intresserad kan jag rota fram mönstret! Har två stycken om jag inte misstar mig så kan posta det ena om någon skulle anmäla intresse.

Detta är hittills den enda tröjan jag stickat, och det har sin naturliga förklaring: Det tar så förbannat lång tid att sticka tröjor etc när man stickar med tunt garn och smala stickor, och jag tycker inte om tjockt garn. Jag vill sticka allt tätt tätt med yttepyttestickor. Men jag får nog skärpa mig på den fronten för det är ju så roligt att gå runt med en tröja man stickat själv!

Bäst att förbereda sig...


Har fått lära mig att man ska sticka vinterpryttlar på sommaren, så att de är klara sen när kylan smäller till. Känns ganska avlägset nu när man sitter i en stekhet lägenhet i innerstan och drömmer om havet, men sagt och gjort. Jag köpte några nystan Drops Alpaca häromdagen och satte igång. Det blev svart, vitt och gröngrått, även om jag stött på vissa som tycker att färgen är mer blågrå. Konstigt det där, hur man ser färger olika. På den bilden ovanför ser det grönt ut tycker jag, kanske åt blått, men absolut inte så grått som det är i verkligheten. Här nedan ser det lite mer verklighetstroget ut:


Nu är alltså ena vanten klar så när som på tummen. Det enda jag ångrar lite är att jag inte gjorde svarta kanter hela vägen ner, för nu ser den svarta randen som är minskningen upptill lite malplacerad ut. Kanske kan brodera på det efteråt, om det fortfarande ser konstigt ut när den svarta tummen tillkommit. Annars är jag väldigt nöjd med mönstret. Hoppas på att hinna sticka klart den här vanten, göra en till och blocka dem innan vintern kommer då....